Valjakt, del 2

Valjakt har funnits i många år – våra förfäder jagade med harpuner, och vi i dagens samhälle använder granater. Trots att kommersiell valjakt förbjuds 1986 fortsätter länder som Norge och Japan med det de kallar för ”jakt i forskningssyfte”. Det är dock allmänt sett som en upptäckning för det faktum att Japan fortfarande jagar val för köttets skull.

Under medeltiden kunde man utnyttja valarnas kött, ben och tran (olja) som bränsle, till husbygge och även diverse tillbehör. Redan då var stora flottor ute för att jaga de större valarna såsom grönlandsvalen och nordkaparen. Det engelska ordet för dessa valar är än idag "right whale", vilket beror på att rätvalar ansågs som de rätta jaktbytena, då de var långsamma och stora med många barder och mycket olja, och som inte sjönk till havets botten då de blev dödade.

Under 1700- och 1800-talet jagades istället huvudsakligen bardvalar – detta berodde på den nya efterfrågan på gomlisterna, som kunde användas till kvinnornas korsetter och krinoliner. Kaskelotens spermacetiolja användes som smörjmedel i maskiner, och dess ambra (sekret från tarmarna) användes till läkemedel och parfymer. Detta kan numera tillverkas på syntetisk väg, men det är än idag värt sin vikt i guld.

Valjakt borde FÖRBJUDAS HELT då det i slutändan kommer leda till utrotning av valar. Dessa djur har funnits sedan urminnes tider, och borde få finnas lika länge till – de har på vissa sätt mer rätt att vara på den här planeten än vi har. De kom ju trots allt först. Vi kan fortfarande så lite om havet – vi kan omöjligt förutse vilken inverkan det skulle ha på världens ekosystem. Det finns andra djur som är beroende av dem, och när de fallerar kommer fler följa i deras fotspår (eller kölvatten).

De flesta valar (i alla fall de som jagas) äter endast krill och djurplankton, vilket gör att de inte har någon större inverkan på fiskebestånden i världen.

SÄG NEJ TILL VALJAKT!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0